Vanligt vett & etikett.......

verkar många lida brist på.

Jag anser mig själv vara en snäll och generös människa som gärna bjuder av allt jag har.
Har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Pengar har inget värde för mig,jag ger,eller lånar ut min sista krona utan att blinka.

Men jag gör stor skillnad på en gåva och ett lån.
En gåva får/ger man till skänks utan baktankar.

Ett lån är alltid ett lån.

Jag anser att ett lån är en principsak och har ingenting med pengar att göra.

Lånar man nåt av någon så ska man betala/lämna tillbaks det efter överenskommelse tycker jag.

Dagens Irro är tillägnad alla som inte klarar den enkla kodexen.

Jag har lånat ut en del under månaden som gick och de flesta har betalat igen vid utsatt tidpunkt men det som verkligen retar mig är när folk säger:"Kom hit så får du dina pengar/saker."

Fuck you! säger jag,har jag gjort nån en tjänst är det väl inte för mycket begärt att personen söker upp mig och betalar/lämnar tillbaks?
Oftast slutar ett sånt scenario med att jag efterskänker skulden/skänker bort saken och sen ber personen fara åt helvete.
Läropengar kallar jag det.

Som jag sa i början så är jag en snäll människa men väck fan inte tigern.....


Hi Ho Silver till alla grisar där ute.

Om bloggare och andra bloggare..

I dagens upplaga av en stor svensk kvällstidnings pappersversion läser jag att Magnus Ugly i dagarna släpper en bok med alla hans blogginlägg.

Intervjun med honom täcker nästan hela mittuppslaget och när jag läste den så bekräftas det jag länge misstänkt.

Jag har läst Magnus blogg sedan 2007 och tillsammans med en vän till mig,vi kan kalla honom G,är det deras förtjänst (?) att jag själv började blogga.
Magnus och "G" var de enda bloggarna jag läste på den tiden.

Jag är alldeles för manlig och gammal för att ens lockas av Blondinbella (vars utseende får mina strumpor att korva ihop sig) och jag rakar hellre pungen med en osthyvel än läser bröderna Skjulmans bloggar.

I dagens intervju med Magnus Ugly får han frågan varför han tog en paus från bloggandet i våras varpå han svarar att han kände sig trött på att skriva.
På frågan varför han valde att ta upp bloggen igen svarade han nåt i stil med:"nu när jag uppträder på Cirkus på kvällarna så måste jag ha nåt att göra på dagarna".

Sorry Magnus,mig lurar du inte.....

Jag tror snarare att det ligger till så här,Du slutade blogga precis när din senaste skiva släpptes och återupptog den när planerna på en "bloggbok" blev verkliga.

Smart marknadsföring anyone?
I vilket fall som helst så ger jag dig kredit för det.

Men men men,mig lurar du inte.......



Hi Ho Silver Magnus.

Kärleksbloggen är lika.....

stendöd som Irro.

Återigen har jag bevisat för mig själv hur naiv jag verkligen är....
Jag tror verkligen på kärleken,men blir gång på gång påmind om kärlekens makt och låter mig luras varje gång.

Vad är det för fel på mig?

Naiv som jag är så tror jag att kärleken övervinner allt.
Bullshit!
Jag blev återigen påmind om att min kärlek till andra människor oftast leder till elände för mig själv.

Kommer jag nånsin att lära mig?

Jag tror inte det,jag kommer troligen att gå på samma mina gång efter gång som vanligt...

Kärleksfull som jag inbillar mig vara så ger jag nog aldrig upp.

För att återgå till ämnet så tänker jag låta Kärleksbloggen gå i graven och eftersom Irro och Kärleksbloggen går hand i hand genom livet så måste jag likväl låta Irro möta sin skapare...

Väl mött i en annan galax/Anders.



Hi Ho Silver kärleken.

Visste inte ifall.....

jag skulle posta det här i kärleksbloggen eller den här.....

Alla som känner mig vet min kärlek för musik i allmänhet och för reggae i synnerhet.

http://www.youtube.com/watch?v=WAdZzr0ysxg

Det här är så himla dåligt så att det är bra.....
Jag ska plåga mina arbetskamrater med den i morrn.


Hi Ho Silver Thailand.

Media,gamla kärringar och bostadsrätter....

Jag bor i en "funkislägenhet" i ett område byggt tidigt sextiotal.
Husen ser ut som skit,Fasaderna behöver renoveras,Stammarna måste bytas inom tre år och alla eluttag är ojordade så ny el i alla lägenheter är ett måste.

Förra hösten fick en gammal kärring som bor här i området en lysande idé.
Hon hade nämligen läst i Aftonbladet att man kan tjäna pengar på att bilda en bostadsrättsförening.

Förutom att hyreskostnaden skulle bli billigare så inbillar hon sig att hennes lägenhet skulle öka i värde,allt enligt kvällstidningarna.

Sagt och gjort,det dröjde inte länge innan ett brev ramlade in genom min brevlåda där hon kallade till ett informationsmöte oss hyresgäster emellan,för att se hur många av oss som
var intresserade av en ombildning.

Behöver jag nämna att intresset var svalt?
Tror ni kärringjäveln gav upp för det?

I våras hade hon iaf lyckats skrapa ihop tillräckligt med intresserade för att kunna bilda en förening även om det fattades minst lika många för att faktiskt få lov att köpa husen av Stockholmshem.

Nytt möte hölls,där även en representant för Stockholmshem deltog som förklarade så pedagogiskt han kunde att det inte var nån idé att köpa husen eftersom det krävs alldeles för mycket renoveringsarbete för att det skulle vara ekonomiskt försvarbart.

Tror ni kärringjäveln gav upp för det?

Ett tredje möte hölls och nu hade hon nästan lyckats skrapa ihop tillräckligt med intresserade för att få köpa husen.
De flesta hade såklart frågor om vad det skulle kosta att renovera fastigheterna.
Firman jag jobbar åt ägnar sig i huvudsak åt just fasadrenoveringar och jag frågade vår VD tidigare vad det skulle kosta att renovera våra.
Jag påpekade på mötet att det skulle kosta minst 1 miljon per fastighet (det handlar totalt om 4 fastigheter här) bara för fasaderna.
Stambyten och byte av elsystem uppskattades att kosta drygt 5 miljoner per fastighet.

Det var många som drog öronen åt sig när de hörde siffrorna det handlade om.
Vilken idiot vill köpa en lägenhet i en nystartad förening som har ett banklån på säkert 100 mljoner innan ens en enda lägenhet är såld och dessutom har några månaders byggoväsen framför sig?

Det var inte bara jag som sågade hennes idé på det mötet vill jag lova.

Tror ni kärringjäveln gav upp?

Idag skriver vi November 2008 och upplever en finanskris utan dess like.
Döm om min förvåning när jag finner ett nytt brev på mitt hallgolv där hon kallar till ett nytt möte för att diskuttera en eventuell offert till Stockholmshem angående köp av fastigheterna...

Jag vet fan inte om jag ens orkar gå dit....

Det enda jag vet just nu är att om det trots allt blir bostadsrätter här så tänker jag byta till mig lägenheten bredvid hennes,köpa den och sedan hyra ut den i andra hand till en flyktingfamilj med tolv barn och låta mitt trumset ingå i hyran,centrums alla A-lagare eller varför inte låta den bli föreningslokal till nån mindre nogräknad MC-klubb.....


Hi Ho Silver på dig,kärringjävel.

Caroline Stenvall 4

Som jag sagt tidigare....
Fittjäveln är bara ute efter att rädda sitt eget skinn.
Nu läser jag i kvällstidningarnas nätupplaga att 50-åringen genom sin advokat gör allt för att slippa livstid.

Han har dribblat sig igenom förhör efter förhör och ändrat sin berättelse allt eftersom nya bevis dykt upp.
Hans advokat Leif Gustafson tror på allvar att det var en olyckshändelse och bygger sitt försvar på skillnaden mellan att skjuta en person i ryggen medan personen lever och att skjuta en död person i ryggen.

Skitsnack,anser jag,väljer man att skjuta nån i ryggen (levande som död) så har man ett uppsåt att döda.

Leif Gustafson inbillar sig att han spelar i samma liga som Fittfittan Silbersky.

Det lustiga i kråksången är att nämnde Silbersky,som försvarat kräk som Anders Eklund och "Hagamannen",talar ut som expert i kvällspressen om det här fallet med kommentaren:"mycket talar till hans nackdel".

Säger ett mongo som aldrig lyckats fria nån från åtal under hela sin högavlönade karriär...

Nästa gång jag går mot röd gubbe så hoppas jag att Timon och Pumbaa sköter mitt försvar,jag är säker på att dom två gör ett bättre jobb än Leif Silbersky och Leif Gustafson.


Hi Ho Silver på er,advokatollon!

Skyddsglasögon....

Varför kan jag inte lära mig att använda såna?

Idag fick jag en utskällning till av sköterskan på St Eriks Ögonklinik.
"Jag skulle bara skära av en sak med vinkelslipen"svarade jag och fick ett snett leende till svar.
Hon visste såklart att jag ljög och hade säkert hört samma bortförklaring 978 gånger tidigare.
Om jag inte missminner mig så var det här den åttonde gången på tio år jag tvingats åka dit bara för att jag är dum i huvudet.

"Behöver du borra ut skräpet igen?" frågade jag henne.
"Har du varit här tidigare ?" frågade hon.
"Ett par gånger" svarade jag och fick bara en suck till svar.

Tre små spån hittade hon i ögat varav ett hade bränts in så djupt in i hornhinnan att det inte gick att "skrapa" bort.

Jippie! It's drill time again!

Jag kan inte nog förklara hur gärna man vill blunda när man ser en liten roterande tandläkarborr på väg rakt in i sitt eget öga.

3 timmars väntetid,en borrjävel i ögat och en äcklig jävla salva att smörja in ögat med är straffet för att man inte använde skyddsglasögon.

Tror ni det hjälper på mig?
Tror ni att jag lärt mig en läxa?
I helvete heller! Jag är och förblir ett envist jävla mongo!

Det enda som tycks hjälpa verkar vara rent och skärt våld.

Så känner ni nån som är villig att smiska in lite vett i min skalle var inte rädda att höra av er.


Hi Ho Silver på er!

Om nåt så simpelt som smör.....

handlar dagens Irro om.

Alla lunchrestauranger som serverar bröd till lunchen har små gulliga smörpaket i portionsformat.
Jag har testat alla som finns genom åren och äntligen hittat en favorit,Becel.

Hjärtlös som jag är tycker jag att det är lite ironiskt att deras slogan lyder,"För dig som älskar ditt hjärta".
Eftersom jag dricker alldeles för mycket öl och äter på tok för mycket skräpmat kan det kännas som att jag kastar pärlor åt svinen (svinet?).

I vilket fall som helst så tycker jag att Becel är det godaste man kan ha på mackan just nu och det är nu som irritationen kommer....

Alla små smörtråg är täckta med en liten plastfilm som är lätt att dra bort.
Utom Becel.
Becel har istället en mikroskopisk aluminiumfilm som 103 gånger av 100 naturligtvis spricker innan man ens rivit bort hälften.
För att få bort resten av filmen så måste man stoppa ner fingret i tråget och försöka få grepp på den kladdiga filmen.

Jag gillar inte att stoppa ner mina fingrar i ett kladdigt smörpaket när jag äter lunch.

Det vore helt okej ifall fingrarna luktade fiskaffär och smakade lite lätt salt efteråt men det händer tyvärr sällan på mina luncher numera.


Hi Ho Silver på er!

Hycklare och låtsaskompisar.

Alla känner väl igen fenomenet.
Människor man trodde var ens vänner visade sig vara precis tvärtom.

Hur ofta har det inte hänt att personer man verkligen älskade och litade på,sagt en sak och gjort nåt helt annat i förhoppning om att sanningen aldrig uppdagas.

Det är tyvärr vardagsmat för mig numera.

Det värsta som finns,är när personer ena sekunden högaktar ens sällskap för att sekunden efteråt förpassa en till en tillvaro i skuggan bara för att nån "bättre" dök upp...

Jag har förvisats till skuggan en gång för mycket nu!

Människor och deras beteende fascinerar mig och jag älskar verkligen människor,oavsett kön,"färg",ålder,sexualitet och tro,men har tappat tron på kärlek och vänskap.

Jag inbillar mig att jag är en social person som har lätt för att lära känna nya människor både på gott och ont.
Varför är jag så godtrogen?

Nu vet jag vilka mina riktiga vänner är och ni andra(precis som om ni skulle läsa det här..HAHA)ska inte bli förvånade om jag struntar i att svara i telefonen nästa gång ni ringer.

Hi Ho Silver på er Fittskallar!

Barn i bilen 2.....

Jag anser mig själv vara en lugn trafikant som sällan hetsar upp sig i trafiken,(även om mitt temperament ibland lämnar övrigt att önska),men idag lät jag känslorna ta över.

Sitter återigen i en tung jävla lastbil när en kvinna i en VW Sharan (minibuss) med tre små barn i bilen utan att se sig för,kör ut från en McDonalds parkering.

Utfarten från parkeringen korsar huvudleden jag färdas på och jag finner det omöjligt att hon kunde missa att se mig när jag kommer från vänster.

I vilket fall som helst verkade hon ha missat mig helt eftersom hon körde rakt ut,trots att hon bröt mot både utfartsregeln och väjningsplikten gentemot huvudleden.
Jag panikbromsade och lyckades undvika att köra in i hennes bil.
Hon reagerade inte ens,utan körde bara vidare som om inget hade hänt.

"Fan,jag kommer att döda tre barn"var det sista jag mindes innan jag bromsade.

När jag hade samlat mig nån minut senare så tog aggressionen över.
Jag såg att hon åkte mot Tyresö/Bollmora och följde efter i hopp om att jag skulle hinna ifatt henne.

Att försöka hinna ifatt en ny personbil med en gammal Scania är så klart dömt att misslyckas men precis innan avfarten till Skarpnäck såg jag hennes bil vid Jet-macken och hann precis svänga av.

När jag svängde in på macken och hoppade ur bilen var jag så jävla förbannad.
Jag gick fram till hennes bil och frågade henne,där hon stod och tankade,om hon kände igen lastbilen och pekade på min bil.

Nä,svarade hon.
Konstigt,svarade jag,jag var 25 meter från att mosa din bil när du körde ut från McDonalds utan att se dig för.

Jag minns inte ordväxlingen ordagrant,jag minns inte ens hennes förklaring,det enda jag minns är att hon började gråta när hon till sist förstod hur nära det var att hennes tre barn förlorade livet p.g.a hennes ouppmärksamhet.

Det slutade lyckligt och jag tror att både hon och jag har lärt oss en läxa till i den här skolan som vi kallar livet..

P.s
Bara tanken på att jag kunde haft ihjäl 3 små barn gör att jag ryser när jag skriver det här nu.

D.s