Rädslan och masshysterin som skapar den

Det här fenomenet har gnagt i mig en längre tid.

Jag bor en kvarts promenad från "centrum" i förorten.
När jag knallar till centrum så passerar jag en parklek som oftast är öde kvällstid.
Förutom parkleken så leder endast en gångväg till centrum.

Nu till saken..
Jag ser ju ut som jag gör och dessutom går jag väldigt fort.
Fenomenet jag pratar om är att så gott som varje gång jag "kommer ikapp" eller närmar mig en tjej,dam,tant så ser jag deras rädsla.
Dom tar fram mobiltelefonen och låtsas ringa eller skicka ett sms.

Jag är inte farlig,det enda jag vill är att ta mig till min destination så fort jag kan.
Ibland känner jag att jag skulle vilja gå fram till personen och säga,"stoppa ner telefonen,jag vill inget illa.jag är bara på väg till centrum".

Efter att jag ältat det där fenomenet fram och tillbaka under en lång tid har jag kommit fram till följande:

Vad är det för fel på samhället när en ensam tjej,dam eller tant ska behöva känna rädsla för att vistas ute ensamma oavsett tidpunkt på dygnet eller plats.

Enligt mig så ligger det stora ansvaret hos våra kära politiker,eftersom dom har det yttersta ansvaret för oss medborgare och borde se till vårat bästa istället för tvärtom.

Men jag skyller inte allt på våra folkvalda,en stor del av ansvaret,tycker jag,ligger hos massmedia.
Inte konstigt att rädslan ökar hos medborgarna när det enda man matas med är elände.

"Trettonåring gruppvåldtagen""20-årig tjej misshandlad av 15 personer""Skulle bara gå ner i tvättstugan,försvunnen sedan dess" är exempel på rubriker man ser nästan dagligen.

Det,mina vänner,tror jag är orsaken till rädslan!


Kalla mig naiv,men jag drömmer och hoppas att det kommer en dag när ingen behöver känna rädsla oavsett kön,"ras",tro eller sexualitet.